Oj. Jag vet att jag är sämst  hela världen på skriva nu. 

I Torsdags spontanåkte jag till fjällen och blev där tills ikväll. Och det kan jag ångra med hela mitt hjärta. Det är ett helvete att bo i en liten trång jävla husvagn med matångest som väller över. Det är inget att rekomendera. Och så fint och med en jag-bryr-mig-inte-jag-är-ändå-redan-fet-känsla så ställer jag mig på våran fina våg. MER än två kilo än vad jag brukar väga. Två svåra, oåtkomliga kilon som det redan är så blev det ännu jobbigare och min längtan efter den fina kroppen gick i rök. Och med tsunami av ångest över mig hamnar jag åter igen till duschen. Den plats i hemmet som faktiskt botar min ångest i otroligt många fall, om än hur konstigt det låter, så ja. Det är det.

Och jag känner hur jag vill suga ut allt innehåll i min kropp, allt för att göra mig nöjd och tillfreds. Jag känner mig så egoistisk över att jag bara tänker på mig själv. Jag måste se bra ut, jag måste vara sund, jag skiter i mina vänner för att träna. Det är jag fast egentligen är det inte det. Jag vill tillbaka i tiden för jag uppskattar så innerligt alla de stunder jag haft som bra kropp. Och då jag aldrig haft något problem med hetsätande. Jag kunde äta vad jag ville utan att gå upp  i vikt. För mig är det ganska mäktigt. Och jag vet att skulle jag bara ha skippat att festa två dagars. Som inneburit en massa alkohol, godis, chips, bullar, kakor, skrovmål och massor med annan mat!!

Efter jag vägt mig så fick jag stressutslag. Jag hade börjat klä av mig och skulle gå in i duschen där jag stod för länge och väl och genomskådade min kropp, och tillslut hade fått stressutslag på magen, stora röda fläckar. Efter duschen så sa jag till mamma att jag varit så onyttig och ätit en massa äckelmat och att jag känner mig så ofräsh och kladdig inuti så jag sa att jag skulle vara nyttig och träna. Och hon ville gärna också vara med, att få bort alla slaggprodukter som satt sig i kroppen. Och jag kommer träna ganska mycket i veckan också, det känns bra.

Idag gjorde jag förresten en deal med en vän, att om tre veckor ska vi köra på att man ska vara nyttig och endast äta onyttigt en gång i veckan. Annars så får man bjuda på dyr resturangmat och ett ciggpaket. Och det är ju inte så kul för oss studenter som har sitt studiebidrag att röra sig med. Det blir mer peppande. Men till en början ville hon inte göra vadet med mig. Och det kändes som ett slag i ansiktet, vadådå? tänkte jag. "Du är ju redan så smal. Du behöver inte gå ner något mer" En hastig tanke slog mig "Vafan säger du?!". Jag blir så irriterad när folk ska ta i, och överdriva. För det är inte så. Det är inte sant. Jag förklarade mig fort att jag skulle bara vara sund. För jag vill inte äta onyttigt på veckorna. Och nu har jag chansen att inte fuska för jag ska säga det till alla i min omgivning. Och nu kan jag verkligen försöka att gå ner i vikt. För jag kan inte fuska.