- Jag hatar helger!

Jag hatar helger, hatar hatar hatar. Allt kommer i vägen. ~~Jag bara växer och växer, överallt,~~ ~~disgusting~~. Och jag förstår mig inte på mig själv. Jag hatar att jag blir ledsen över att mina kompisar ska på bio, fika eller ut och äta och festa, som idag. Jag har en sån ångest. Jag vill kunna följa utan att tänka på att vad jag stoppar i mig gör mig fet. För det gör det inte. Jag vet att ena stunden när jag är hungrig att jag får äta, jag är inte fet. jag är inte i närheten av fet, jag är ok. Medan när jag äter gör det mig så äcklig. Känns som om jag badar i fett.

Men jag vet att mat gör dig inte fet. Du ska äta 2200 kcal per dag. Och tänk på helgerna. Alla unnar sig massa gott, många gör det flera gånger i veckan, det är säkert 2-3 dubbelt så mycket kalorier då. Man ska inte räkna kalorier, det är fel. Om jag då inte hade denna ångest i mig, så skulle jag säkert inte behöva tänka att allt detta gäller alla andra utom mig. ~~Jag kan inte äta för då blir jag fet, jag måste räkna kalorier, jag måste väga mig minst 3 ggr varje dag. Måste kräkas. Jag måste utesluta verkligheten~~. Jag är så fel.

Varje helg blir jag så frustrerad, jag stampar på samma ställe. Jag gör som alla andra, jag äter. Och även om det ibland fel resultat och då står jag än en gång hukad över toaletten full av skam så känns det ändå bättre. Och jag VET att jag äter bra mat till frukost, på veckorna äter jag allderles för lite, jag "svälter" mig hellre än är mätt... Det är så pinsamt så jag vet inte vad. Jag vet, vet, vet att jag FÅR ÄTA. Måste äta. Då dricker jag en thekopp och en hårdbrömacka till frukost, det stannar i magen, till lunchen på skolan är det alltid lite sallad och en hårdbrömacka, det stannar. Ibland äter jag en frukt som mellanmål. Middagen är dessvärre jobbigare, ~~oftast hamnar jag i duschen och gör mig av med maten där.~~ Pinsamt att jag ens nämner det här i bloggen, men här är jag anonym, jag är S. Och jag vill inte dömmas för vad jag skriver, om än det är fel, det får mig att reflektera, omvandla, och tänka på det nästa gång. Och till kvällsmål kan det bli en hårdbrömacka och the. Jag kan inte ens variera maten. Utan jag måste äta samma för att... jag vet inte ens varför, jag vågar inte. Pinsamt men sant.