Har precis varit på fest. Och när alkoholen intar sin position i kroppen glöms många sorger och bekymmer bort. Eller inte glöms bort men det blir lättare att trycka undan dem. Som idag när vi skulle bada. Jag var verkligen svullen, svullen SVULLEN!! Jag har inte ätit något på hela dagen förutom två kladdkakebitar och en bulla. Men trots det badade jag. I början var jag med en full beslutsamhet om att jag INTE skulle bada. Inte för att jag inte tycker om det. Utan för att andra ska tycka att jag är tjock. Och värst av allt att de skulle ångra att jag sagt att jag blivit smal..

Men nu har jag druckit alkohol. Förstår mig inte på min själv. Jag förundras över mig själv. Jag kan inte begripa mig på när människor frågar hur mycket jag gått ner. Vore jag en helt normal skulle jag med glädje säga det. Men jag ser det inte. Och skulle jag säga att det var tolv kilo så skulle ingen tro mig, för det syns inte. Tror jag.

Men det jag inte förstår är att det finns så pass många som påpekat min vikt men jag ser det inte själv. Så känns det som något fel. I början trodde jag att alla svamlade, när de sa "Vad smal du har blivit!". Jag är inte smal. Jag är verkligen normal. Verkligen. Men någonstans känner jag att det är fel. För vore jag normal. Vem är då den knubbiga tjejen i spegeln. Jag är inte fet. Men i spegeln är jag överviktig och mullig. Vem är du? Och jag visste inte hur det någonsin kunnat bli såhär. Oavsett om jag skulle gå ner ett par kilo så skulle det ju vara samma tjej i psyket, men inte kroppsligt. Jag förstår inte.

Jag blir så frustrerad när jag hamnar mitt emellan två speglar där jag  i en ser betydligt mycke större ut, medan i den andra så ser jag normal ut. Men det är den som jag ser normal i som ljuger. För i alla andra speglar ser jag fet ut. Eller har det med mig själv att göra? Jag hade aldrig någonsin kunnat tro att en jävla spegel skulle kunna lura en människa. Men jag tror det går. För vad är detta? Är det spegeln eller jag som luras? Eller är det såhär jag ser ut?