Jag förstår inte? Jag har inte haft något sug på att överäta under hela veckan, som annars har varit och klöst mig i ryggen varenda dag som hur länge jag kan minnas. Jag äter jättelite för jag har ingen lust. Jag blir mätt på bara några tuggor. Trots det så äter jag upp det jag lagt på min tallrik, ångest. Denna ångest som dag efter dag river sönder en inifrån.

Hur kan en känsla förstöra en på bara några sekunder? Varför ska det vara så svårt att förutse när känslan kommer? Eller varför kan man inte hantera den? Varför ska den ens behöva finnas till när det finns massa andra saker som kan ta min energi. Matångest, ångest, mat, träning, ångest, ångest, ångest, skolångest och så vidare. Ångesten finns överallt.