Dessa helger
Igår åt jag ett äpple till frukost, lite morötter och en knäckebrömacka till lunch. Och till middag åt jag sallad och en köttbit. Inget mer på hela kvällen, eller jo, två skinkbitar. Plus att jag då sprang 4 km, gick 1,4 km, gjorde situps och armhävningar 30 minuter, städade hela huset 1,5 timma. Så imorse vägde jag drygt två kg mindre än igårkväll. Och det är ju inte så det ska vara, det vet jag. Men ändå så är det ångesten som jag styr mig efter. Jag har inte längre kontrollen alltid. Igår var det som om jag inte förtjänade mat. Inte i morse heller, men jag åt en gröttallrik och två mackor. Ångest.
Men idag är inte en sån dag. Det är jobbigare att stå emot frestelser, och framförallt nu när jag vet att det är helg. Då är det alltid bara massa mat. Och idag klädde jag på mig och hade tänkt ut och gå/springa, men jag orkade inte, jag gick en halv km sedan tillbaka. Jag kände bara att jag orkar inte idag. Det värsta av allt var att jag tänkte gå och köpa godis, för att ha det till ikväll.......men tjena! Det skulle aldrig gå tro jag, jag är galen i godis!
Ha en bra helg, och ta hand om er! Någon gång måste man komma till insikt vad det är man gör mot sig själv.
Ps: Jag väntar ett mail från min kurator sen i Onsdags, jag vill ha det nu! Måste få läsa. Kan nog vara det mest ingående mail jag skickat om hur jag känner. Hon brukar alltid vara snabb på att svara. Men inte nu, vad händer?
Hej, slank in på din blogg från ingenstans...Läser om din vånda. Undrar. Vad händer om världen får reda på att du har ätstörningar?
Kram Sofie
Hej på dig! Du lämnade ingen blogg, så jag hoppas du kikar tillbaka så du får ditt svar.
Jag är världens gladaste tjej i andras ögon, jag får ofta höra att jag sprider glädje. Skulle jag nämna för mina vänner att jag kräktes efter att jag ätit så tror jag att mina vänner skulle lämna mig. Det är svårt att förklara... Alltså att man kräks är ju aldrig och har aldrig varit något att vara stolt över, det medför ju i sig massor av ångest och skam. Min syster har ätstörningar, så jag och min mamma pratar ofta om det. Och hon kan inte förstå hur smarta människor får en ätstörning. Och där sitter jag, och hon i ovisshet att jag är som hon kallar en "dum människa". Jag har fått något slags "hot" av mina förädrar, skulle jag göra det, så skulle de aldrig ge mig pengar, aldrig skjutsa mig osv. Och det kom faktisk från mina föräldrars munnar. Och dom är verkligen superbra föräldrar men jag kan inte förstå hur orden kom från deras mun. För jag kan inte tänka mig dom att vara så..
Det är redan nu svårt som det är bara av att min kurator som jag pratar med vet om det.. Jag kan inte leva med att någon ska se mig som "onormal" för det är det jag känner mig som. Jag vet inte vart jag skulle ta vägen om någon fick reda på det. Jag skulle nog isolera mig själv, för att dö vill jag inte. Det är jättesvårt att förklara.
Men hoppas iallafall att du fick något slags svar på din fråga.. Kram på dig med! Om du har någon blogg eller så, så får du jättegärna lämna den också!:)
Hej tjejen!
Tack för din kommentar :) den gör mig glad, att någon annan kan tycka att det är intressant att läsa om mig liksom :S.
Vem är du själv gumman? Läste igenom din blogg lite, du verkar ha det jobbigt med :(.
JAG HOPPAS ATT DIN DAG GICK BRA... KRAM
Kämpa på! äta bör man vettu.. annars är risken för hets ännu större! kramar
Att förbjuda sig vissa saker gör inte saken bättre, sbarare tvärt om, tyvär!
Take care //Nikki
