Som annars på kvällskvisten så dyker det alltid upp en tanke eller två. Jag ser över dagen som varit. Och vad blir bättre imorgon, hur jag jag ändra, påverka?

Idag kom jag på mig själv med att Måndagar är de enda giltliga dagarna då jag får "börja om", och av någon underlig anledning så känns det inte okej att "börja om" en Tisdag eller Torsdag tillexempel, förstår ni själva saken? As usual har det bara gått mer och mer utför. Ätit massor och sitter igen full med mat. Ångesten dribblar mig, ställer mig personligen och ätstörningen på plats. Det är ofta ätstörningens parti som vinner. Det brukar oftast kännas bäst så.

Precis som jag sa igår. Att jag skulle få lida när jag ätit massor. Men det går inte, jag har dragit på det i trekvart nu. Jag vet att det inte är förskent men det känns som det. Jag har räknat ut ikväll att jag kommer träna omkring fem timmar imorgon! Fy! Blir tuff dag och jag har gjort sallad och loka till matsäck. Självklart vill mamma att jag skulle ha en bulla, jag sa nä. Men hon köpte ändå hem en krans och pepparkakor.

Idag kom jag också på att min mamma börjat fråga mig i princip varje dag om jag äter lunch. Det är klart jag gör säger jag. Och idag efter maten så sa jag att jag skulle ut och gå. Men hon svarade att "Du behöver inte gå". Hon påpekade även igårkväll att jag börjat träna mycket. Nåja. Ska försöka få mig lite sömn. Sov gott.