Igår var jag på lite party och jag blev full som ett svin. Vaknade imorse och gick in på toan som var totalkaos. Och mamma hade givetvis hunnit se det. Kräktes gjorde jag också inatt men jag var så full att jag glömt spola. Och jag vill bara dö av skam då mamma frågar mig med lite fundersamma ögon. Jag sa att jag hade så jävulskt ont i magen inatt. Men nåja.

Imorgon är det skola och jag ligger så mycket efter. Jag har alltid varit skötsam och ambitiös i skolan. Men nu lovar jag att det går rätt så utför. Har gjort bort åtminstonde litegrann. Men allt blir så halvdant, förstår ni? Jag känner mig inte nöjd och jag vet att jag kunnat göra bättre bara om tiden funnits.

Eftermiddagen och kvällen har som vanligt blivit kaotiska. Det började med två hamburgare till middag. Sedan fick jag ångest, jag kan inte behålla det. Duschen. Sen är jag förståss hungrig igen och äter dessvärre betydligt mer. Det blev först en stor potion spagetti och köttfärsås med massa ost och ketchup. Sedan direkt efter det så gör jag två varma mackor stora med massor av ost och TRE stora koppar med oboy. Ångest. Och det värsta av allt är att jag har gjort mig av med det, men fortfarande så är jag mätt. Så det finns fortfarande i magen, ångest. Men jag vet att det är okej. Jag vet att jag får äta, i normala potioner. Jag förstår inte hur jag ska lyckas att inte överäta på kvällarna? I veckan ska jag himlat skärpa mig, fan inge godis. Träning 2h Måndag och Tisdag, plus snowboard på dagen. Onsdag Dans 1,5h Torsdag 80 min, fredag ledig, lör? sön? Kanske dans eller promenad. Det ska bli en bra vecka. Jag ska inte göra mig av med maten. Jag ska plåga mig själv, jag måste fan lära mig att uthärda och skylle mig själv om jag överäter. Då kanske jag inte gör det nästa gång. Okej. Jag vet att det är enkelt att säga nu och förmodligen jävulskt annorlunda tänkande då jag väl är där.

Mötet med kuratorn i Fredags var ganska spännande. Jag var rädd och nervös. Jag tänkte bara hela tiden på när jag skulle kunna fråga "Vad händer om jag slutar här? Då har du inte någon skyldighet till något va?" och precis då jag ska gå frågar hon "Har du någon fråga som du vill ställa innan du går?. " För jag har rätt så ofta ganska många frågor. Och det tar ett tag för mig att bestämma mig för ett svar, jag sneglar på henne, hon ler och säger "Jo, det har du". Så jag skrattar och frågar det jag skrev ovan. Hon kollar på mig lite sådär allvarligt "Vill du det?". Och jag vet inte, jag vet inte alls vad jag vill. Det enda jag vet är att jag inte vågar gå kvar, för nu har vi hamnat på djupare vatten och jag vill fly från fältet medan jag kan. Jag förklarade att vissa dagar vill jag inte, medan andra så vill jag. Jag var ärlig för en gångs skull och sa att hela veckan har varit förjävlig. Jag berättade om att jag inte orkar fara till skolan, jag tar sovmornar eller går hem från skolan flera timmar tidigare. Skolorken är försvunnen och vet inte vad jag vill. Hon sa att hon inte hade någon skyldighet att göra något, men skulle hon se mig i skolan och se att jag magrat ännu mer så skulle hon ta och prata med mig igen. Och hon sa ordagrant "Jag vill inte släppa dig nu." Den meningen har snurrat runt i huvudet hel helgen, hela tiden. Det finns så många meningar med den meningen att jag inte vet vad hon menar. Handlar det om att jag inte får sluta? Men hon sa ju det. Eller kommer hon ringa mina föräldrar? Jag vill inte ens gå kvar i skolan när hon sa att om jag skulle gå ner mer. Men jag vet ju att jag är normalviktig. Så vad gör det ens? På Onsdag är nytt möte, och kanske kommer det vara det mest spännande jag varit på.

Nu ska jag sova. Skola imorgon och jag börjar med 2 h träning. Hurra!