Nu har våren tagit vändning igen, när vägarna börjat skymta och en vattenpöl här och där tittat fram så faller nu snön för fulla muggar utanför mitt fönster där jag bor, i norrbotten. Inte nog med att hoppet på att sommaren snart är här har lämnat mig. Idag måste jag sitta i mitt rum, plugga, för ett prov jag har imorgon och än mer trött blir jag på att ständigt ha något som tynger en sakta mot botten. När ska allt lösas? När ska jag kunna vara fri?

Igår blev det utgång och kanonfull blev jag också. Och efter det minimålet på Max så drar ångesten över mig, av alla värdelösa kalorier jag hällt i mig under kvällen, hur kunde jag? Dagen efter känns den frågan dubbelt så stor.

Skönt är det iallafall att helgen är över. Måste få rutier i min vardag, inte bara äta, äta, äta. Och jag fattar inte, dagen efter jag partajat så blir jag bara än värre matgalen. Det enda jag tänker på är typ mat. Vilket liv.