Onsdag
Jag vet inte vad som händer med mig. Senaste veckan har kännts betydigt mycket mer annorlunda i sett med de senaste månaderna. Från Måndagen har jag gråtit varje dag. Livet har kännts så hopplöst. Jag känner mig uppriven och fylld av sorg och vrede. Främst över mitt oengagemang i viktnedgången, att jag tillåter och accepterar tankar som "Jaja, jag kan väl äta detta. För jag ska ändå spy sen" Men jag VET att det är ingen normal sak att kräkas. En tillfällig lösning, men dock inget du kan leva med. Så långt ifrån vad en annan sjuttonårig tjej skulle göra.
Jag har inte lika stor matlust, men ändå äter jag. Helt maniskt. Jag var inte inte ens hungrig idag. Jag vill "döda tid" hela tiden för att inte behöva äta. Ikväll har jag sjunkit så pass lågt att jag kolla på en självmordssida, hur man tar självmord. Och egentligen om jag ska vara ärlig så tänker jag mycket på det. Men jag skulle aldrig göra det. Jag vill inte dö. Skulle jag ta en överdos eller dylikt så skulle jag göra det för att dämpa den inre smärtan. Inte för att ta mitt liv.
Jag har även tagit från mammas mediciner. Ett sömtablett, Propavan, och Zoloft för ångestdämpande och mot depression. Och jag vet inte varför. Jag vill nog bara prova. Nu måste jag sova. Ögonlocken börjar hänga tungt nu.
Jag ser väldigt allvarligt pa det du skriver! Sluta omedelbart att surfa runt pa sadana sidor. Jag menar det förbannat allvarligt. Lyssna pa mig.
Jag har ett menat självmordsförsök bakom mig. Efter det hamnad jag pa psyket i 7 manader.
Sedan sa skar jag mig själv en gang sa allvarligt att det ansags att jag hade försökt ta livet av mig igen, trots att jag bara försökte lindra min angest. Da hamnade jag pa psyket igen, denna gangen för nästan 4 manader.
Har du självmordstankar sa maste du skaffa professionell hjälp! Allvarligt tjejen, det är ditt liv vi pratar om. Tro mig, jag vet hur det känns att dagligen endast tänka pa det effektivaste sättet att ta livet av sig. Jag har skrivit avskedsbrevet till min pojkvän. Jag tog beslutet att avsluta allt. Men det är inte värt det!!!!! Livet betyder sa mycket mer! Jag kunde ta mig ur det och det kan du med.
Du far jättegärna mejla mig eller lämna kommentarer pa min sida, om du känner för att prata av dig. Jag kommer hur som helst att halla koll pa dig.
Kram
